Annikas lilla krypin

Har varit och firat att tentan är avklarad genom att köpa en ny vinterjacka på Stadium tillsammans med Jennie och därefter njutit av en delikat Pasta Carbonara hos Emil i min klass. Nice, nice säger jag bara. Det enda som inte är nice är att kontot fick ytterligare ett minus istället för ett plus... =P It's my life and it's now or never... Som Bon Jovi skulle ha sagt=P Får lägga upp någon bild på den senare, stadiums hemsida var under uppdatering för tillfället så jag kunde inte sno en bild på jackan därifrån.

Riktigt skönt att bara kunna koppla bort skolan för ett tag å känna att  man inte kan göra något liksom... Bara sitta å snacka om allt mellan himmel och jord... Kan vara ganska skönt att skaffa nya vänner eftersom det finns så mycket man kan snacka om när man inte känner varandra så bra. imorrn blir det back to reality again då en ny kurs startar, känner att motiveringen är på tiptop! Hehe vad rolig jag är...    

---

Så drivs vi...

Så drivs vi, vilsna själar, fram 
från lägerbål till lägerbål, 
vet ingenting om nästa rast 



och ingenting om resans mål -- 
vet, att här växlar natt och dag, 
tung kväll och väldig soluppgång, 
och att vår resa än syns kort 
och än för obarmhärtigt lång.  

	
Jo, vi vet mer: en sömnlös natt 
lyssnar vi tyst i hemlig skräck 
in i vårt inre, till ett sorl 
som av en underjordisk bäck 
eller en snäckas svaga sus, 
där ändå hela havet hörs, 
och i vår bävan slutar vi 
att fråga vilken väg vi förs.  





	
Så drivs vi, vilsna själar, 
fram från lägerbål till lägerbål, 
vet ingenting om nästa rast 
och ingenting om resans mål, 
men känner att vårt hjärta dras 
oemotståndligt utan val 
in mot ett okänt hemmets hav, 
som sorlar djupt i snäckans skal.
	

/ur  "De sju dödssynderna" av Karin Boye