Konstigt
Ha varit ensam hela dagen idag, bara hejjat på Adrian en sväng i köket.. Har känts helt ok faktiskt! Fick ett telefonsamtal nyss som ändrade på det.. Blev bara deppad av det, känns som om hela mitt liv går ut på att vänta, vänta på att det ska hända nåt annat. Typ att jag gör saker t.ex. spelar saxofon, tränar, pluggar i väntan på nåt annat ska ske typ att man ska göra nåt med någon, vänta på att få göra tentan, vänta på sómmarlov etc.. Aldrig är här och nu tillräckligt för att räknas som något speciellt.. Känns trist att det är så.. Men men det är väl bara att vänta, vänta antar jag!
Idag har jag väntat på att fara till Stina och förhöra henne, väntat på morgondagens tvätt, väntat på tisdagkväll då jag ska träffa Linda, väntat på torsdag och Isak, väntat på att göra tentan på fredag.. SUCK!
Idag har jag väntat på att fara till Stina och förhöra henne, väntat på morgondagens tvätt, väntat på tisdagkväll då jag ska träffa Linda, väntat på torsdag och Isak, väntat på att göra tentan på fredag.. SUCK!
Kommentarer
Postat av: Anna
Jag väntar också på en massa istället för att vara här och nu. Lite tokigt, men det är svårt att komma ifrån. Men dagarna går ju ändå på nåt sätt, så nån gång kommer ju dagen man väntat på :)
Trackback
