Fulla badrummet
Yes jag har badrummet full av tvätt som en tecken på vilken kriminell buse jag är.. TVÅ maskiner efter 22 på en vardagskväll.. Dumma flicka! =P Men nu har jag sockar igen å det är ju bra=)
Ska väl läsa lite innan det blir att dra sig ut på bå äventyr innan kl 13 då jag börjar skolan idag. Bra med STORA planer..
Lyssnar på Afzelius och drömmer mig bort..
Fortfarnade såld på Caroline af Ugglas - hela albumet träffar mig rakt i hjärtat! Men jag ser det som en bra sak trots att många (eller alla?) låtar är rätt deppiga. Visar på att man har ett djup iallafall.
Snacka en massa med mamma på kvällskvisten medan tvättmaskinerna jobbade på med sockorna.. Det kom fram en massa nya saker som vi faktiskt inte har snackat om förut, känns som ett steg ännu närmare hjärtats djup hos varandra. Vad vore jag utan min mamma? Jag hade då inte varit samma Annika som nu..Kanske hade jag varit mindre känslomänniska men jag ser det som en styrka hos mig. Att jag kan vara öppen med mina känslor och inte behöva dölja att jag är ledsen om jag skulle vara det. Jag kastar hellre ut ett ankare till mina vänner så att jag inte drunknar. Alla har inte denna förmåga och då kan sorgen sätta sig djupt i hjärtat på dem och det kan vara svårt att helt släppa det tunga.
Det händer ibland att jag drömmer mardrömmar om min morfar, när han dog alltså.. Kanske man snacka för lite om det jobbiga då?
Ska väl läsa lite innan det blir att dra sig ut på bå äventyr innan kl 13 då jag börjar skolan idag. Bra med STORA planer..
Lyssnar på Afzelius och drömmer mig bort..
Fortfarnade såld på Caroline af Ugglas - hela albumet träffar mig rakt i hjärtat! Men jag ser det som en bra sak trots att många (eller alla?) låtar är rätt deppiga. Visar på att man har ett djup iallafall.
Snacka en massa med mamma på kvällskvisten medan tvättmaskinerna jobbade på med sockorna.. Det kom fram en massa nya saker som vi faktiskt inte har snackat om förut, känns som ett steg ännu närmare hjärtats djup hos varandra. Vad vore jag utan min mamma? Jag hade då inte varit samma Annika som nu..Kanske hade jag varit mindre känslomänniska men jag ser det som en styrka hos mig. Att jag kan vara öppen med mina känslor och inte behöva dölja att jag är ledsen om jag skulle vara det. Jag kastar hellre ut ett ankare till mina vänner så att jag inte drunknar. Alla har inte denna förmåga och då kan sorgen sätta sig djupt i hjärtat på dem och det kan vara svårt att helt släppa det tunga.
Det händer ibland att jag drömmer mardrömmar om min morfar, när han dog alltså.. Kanske man snacka för lite om det jobbiga då?
Kommentarer
Trackback
