Tre dagar som sjuksköterska
Nu har jag gjort mina tre första riktiga pass som sjuksköterska, det är med skräckblandad förtjusning! Allting känns toksvårt och landstinget är lika stressigt som ryktet säger.. Men det är toppenkul åxå med alla människor som man har omkring sig och det är roligt att få lära sig en massa nya saker varje dag. Men det kommer nog att bli ett jäkla hundår innan man har lärt sig grunderna i yrket, det vill jag lova!
Det känns som om man inte kommer ihåg det grundläggande i yrket ens en gång när det är så mkt annat som ska läras in, t ex så gjorde jag en supertabbe idag då jag skulle bädda rent på en sal, slängde alltihopa på golvet istället för att hämta in en tvättsäck för att kasta allting i direkt.. Sånt som är så busenkelt och som jag eg vet att det ska vara på ett annat sätt!
Annars är det mkt fråga, fråga, fråga och ta hjälp av och delegera arbetsuppgifter till andra yrkeskategorier för att få vårdkedjan att fungera. Kommer att stanna på samma "sida" till helgen åxå så då har jag gjort "öst" osäkert typ en vecka i rad iallafall.. Hoppas verkligen inte att kollegorna tycker att jag är extremtrög eller bossig eller nåt i den stilen. Har då regelbunda samtal med sektionsledaren som är min chef under sommarens första del vilket känns bra. Han peppar och motvierar en fast det ibland känns som om det aldrig kommer att gå! Men han tror på mig säger han och tycker det är viktigt att det ska fungera under sommaren. Fin man det där som verkligen verkar bry sig om att arbetsgruppen ska fungera och att jobbet på avdelningen ska flyta på.
Många säger att det är i mitt huvud det sitter, jag vill gärna kunna allt på en gång och vara bäst. MEN de runtomkring mig försöker säga till mig att jag gör mitt bästa och det duger.. Det låter vettigt men det är svårt att få in i den trånga skallen men jag försöker tänka så för att orka med att vara ny och grön.
Något som jag verkligen skulle behöva bli bättre på är att veta hur jag ska handla i akuta situationer och känna mig trygg i det. Just nu är jag mest rädd fr att vara den som kommer på en patient som håller på att kvävas i sitt eget slem så jag måste koppla sugen eller att nån svimmer eller något sånt. Det känns helsvårt och jobbigt att det finns stor risk att hamna där men jag tänker åxå att det kommer attt lära mig så otroligt mkt om det skulle hända. Jag måste komma över tröskeln och verkligen HANDLA och LÄRA mig vad som gick bra och vad som hade kunnat göras bättre i liknande situationer. Bara att läsa och utsätta mig helt enkelt!
Det känns som om man inte kommer ihåg det grundläggande i yrket ens en gång när det är så mkt annat som ska läras in, t ex så gjorde jag en supertabbe idag då jag skulle bädda rent på en sal, slängde alltihopa på golvet istället för att hämta in en tvättsäck för att kasta allting i direkt.. Sånt som är så busenkelt och som jag eg vet att det ska vara på ett annat sätt!
Annars är det mkt fråga, fråga, fråga och ta hjälp av och delegera arbetsuppgifter till andra yrkeskategorier för att få vårdkedjan att fungera. Kommer att stanna på samma "sida" till helgen åxå så då har jag gjort "öst" osäkert typ en vecka i rad iallafall.. Hoppas verkligen inte att kollegorna tycker att jag är extremtrög eller bossig eller nåt i den stilen. Har då regelbunda samtal med sektionsledaren som är min chef under sommarens första del vilket känns bra. Han peppar och motvierar en fast det ibland känns som om det aldrig kommer att gå! Men han tror på mig säger han och tycker det är viktigt att det ska fungera under sommaren. Fin man det där som verkligen verkar bry sig om att arbetsgruppen ska fungera och att jobbet på avdelningen ska flyta på.
Många säger att det är i mitt huvud det sitter, jag vill gärna kunna allt på en gång och vara bäst. MEN de runtomkring mig försöker säga till mig att jag gör mitt bästa och det duger.. Det låter vettigt men det är svårt att få in i den trånga skallen men jag försöker tänka så för att orka med att vara ny och grön.
Något som jag verkligen skulle behöva bli bättre på är att veta hur jag ska handla i akuta situationer och känna mig trygg i det. Just nu är jag mest rädd fr att vara den som kommer på en patient som håller på att kvävas i sitt eget slem så jag måste koppla sugen eller att nån svimmer eller något sånt. Det känns helsvårt och jobbigt att det finns stor risk att hamna där men jag tänker åxå att det kommer attt lära mig så otroligt mkt om det skulle hända. Jag måste komma över tröskeln och verkligen HANDLA och LÄRA mig vad som gick bra och vad som hade kunnat göras bättre i liknande situationer. Bara att läsa och utsätta mig helt enkelt!
Strokecenter i Umeå - effektivast i landet!
Kommentarer
Trackback
